Morten Egtvedt har skrivit ett väldigt intressant inlägg om påverkan och hjälper i sökträningen i sin blogg. Hans slutsats(i min läsning av texten) är att om man ska köra med påverkan så skall man göra detta i första skicket. Det ökar chansen för att hunden gör ett bra snyggt slag och lyckas. Jag håller med honom om mycket i detta. Jag ser hellre att jag har lite påverkan i första skicket, eller har ett väldigt väldigt enkelt första skick, än att han misslyckas och virrar till det. Jag vill ju att han ska lyckas, varje gång, iaf i det här stadiet i träningen. Om det innebär lite påverkan i första skicket så är det väl inte hela världen. Jag skickar honom inte innan jag ser att han fått något i näsan, det är ju en form av påverkan det också.
Jag planerar att gömma T ute i skogen och instruera honom till att leka figurant. Bara det är en utmaning... Hur motiverar man sin pojkvän som tycker hundträning är "tråkigt" att vara figurant i sök samt hjälpförare i budföringen? Jag måste komma på någon grymt bra motivation där känner jag. Kanske locka med att jag gör min goda rabarberpaj sen? Eller till och med att vi kan äta någon form av kött till middag? Eller kanske bara med att han har en glad flickvän sen? Problemet är väl inte att han inte gör det, utan att han inte gör det med glädje.. Måste peppa upp en drive till att ligga i skogen och vara figge! Tips? (T läser inte min blogg, så jag kan lugnt skriva detta..) :D Helt ointresserad av hund är han iaf inte, och gillar Yoda gör han också, så vi har ju vissa grunder lagda i träningen.. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar