Yoda, som annars är en rätt skötsam hund som inte springer iväg på egna äventyr, gjorde idag just detta! Vi var ute och plocka blåbär, Yoda lös och strosade omkring runt mig, aldrig längre bort än 20 meter. Plötsligt var han borta! Ingen hund, inga ljud från springande hund. Ropade. Hörde ett svagt skall långt bort, ett rätt ynkligt sånt. Släppte allt jag hade och börja springa åt det hållet och fortsatte ropa, han svarade då och då. Det var mycket som hann gå igenom mitt huvud då, eftersom han hade halsband på sig var jag rädd att han fastnat nånstans eller hängde i halsbandet ut över ett stup och höll på att kvävas till döds.. Efter några minuter hörde jag inte honom längre. Bara stod och ropade. Detta var mitt ute i skogen, långt från allt vad stigar heter.. Nånstans så tänkte jag att jag går tillbaka till stället där vi var och plockade, för han kanske hade hittat tillbaka dit. En halv minut efter jag kommit tillbaka dit kom Yoda, flåsig, varm och trött.. Sen satt han uppbunden. Eller låg, för han var rätt trött efter sitt äventyr. Han är noga genomklämd och undersökt, inga skador. Ja, utom att att matte såg hela hans liv pasera i revy då. Var nära att tänkta att han var död, att jag aldrig skulle få se honom igen. Dumma mig som inte har bättre koll på honom. När vi promenerar har jag ju koll, och hinner se innan han fattat att han tänkte sticka på något, så hinner alltid stoppa honom. Men har man ögon på blåbären så är man inte lika uppmärksam.
Han fick säkert vittring på ett djur, eller så sprang det ett framför nosen på honom, och han sprang efter. Sen försvann väl djuret och han vimsa runt en stund innan han hittade tillbaka. Skallen var väl för att han var frustrerad över att inte få tag i djuret kanske, vem vet...
1 kommentar:
Fy vad hemskt! Och jag vet ju precis hur det är... som du kanske minns var det inte länge sen vi råkade ut för nåt liknande med Bisse!
Skicka en kommentar