Igår var jag och Sandra ute och tränade på Väsby bk med grabbarna. Gick väldigt bra! Här är en rapport!
Tandvisning: Först endast näbbtarget på Sandra, och separat att hon går fram när Yod sitter i utgångsställning och hälsar på mig. Sen lade vi ihop båda momenten, gick jättebra! Yoda tyckte inte alls det var obehagligt eller jobbigt. Det är ju mitt mål att få till med tandvisningen, att Yoda inte tycker det är jobbigt att en människa böjer sig över honom och kollar tänderna.
Linförighet: Målet var att jag skulle gå rakt och i bra tempo. Det gick rätt bra! Yoda var het på att träna, sackade inte efter, men glider gärna ut. Det är när han börjar bli lite trött som han sackar efter, samt när han tror att det kommer bli ett ställande eller läggande.
Ställande under gång: Vi har problem med positionen här, ställandet gör han bra, men jag gör något annorlunda när jag tänkt köra ställandet som gör att han sackar efter och glider ut. Jag går antagligen annorlunda eller spänner mig eller så. Försöker att alltid se till att BARA ge kommandot när han är bra i position.
Läggande under gång: Samma problem som ovan.
Hopp över hinder: Perfekt, inget att klaga på.
Platsliggning: Körde ingen i grupp eftersom våra hundar gärna reser sig. Men körde några själv då jag gick iväg och kolla Sandra osv. När han tycker han legat för länge rusar han till mig. Får korta ned så han inte får chansen att misslyckas.
Vi gjorde så att vi körde två korta pass med en hund, sen bytte vi hund. Yoda har mycket problem med att sitta uppbunden medan jag hjälper någon annan. Det låter rätt mycket om vi säger så. Han har en väldig uthållighet i sitt skällande, försöker att inte gå tillbaka till honom förns han är tyst, men ibland så orkar man inte vänta utan hämtar hunden ändå. Så inte så konstigt att det är svårt att få honom att sluta genom utsläckning när han belönas för det då och då..
Att träna på ett helt nytt ställe var absolut inga problem. Han vill dra en veva och kolla in bruksstegen men annars var det inte så mycket som var mer spännande än mig där. Var iofs knappt några andra hundar där, så den störningen slapp vi. Var lätt att ta sig dit så blir nog fler träningstillfällen där!
6 kommentarer:
Det är lätt och ta sig dit om man bromsar ordentligt när avfarten kommer ;) Mjuk körning med vovvar i last var det ja :D
Just när det gäller skällandet tror jag ibland att dom liksom kan komma in i en loop... så att dom blir mer upphetsade av sitt eget skällande, och ju mer upphetsade dom blir desto mer skäller dom, som en ond cirkel alltså. Och i såna lägen tror jag inte alltid att det funkar med utsläckning. Vi fick problem med Logan när han var halvvuxen att han började skälla när han blev lämnad ensam. Och det blev raskt värre och värre och värre, TROTS att vi aldrig gick tillbaka när han skällde. Jag tror det beror på att han hamnade i en sån loop av sitt skällande. Och nästa gång så minns inte hunden alls att matte inte kom tillbaks förrän den var tyst. Det enda hunden har en minnesbild av är att i en viss situation så råder jättestor upphetsning och skäll. I såna lägen tror jag man måste träna på ett sånt sätt att hunden alltid är tyst och inte får chansen att börja. Det var så vi till slut lyckades lösa Logans skallproblem... Vet inte om det är så med Yoda, men det är en tanke iaf.
Saal: men nu vet ju vi vart den ligger, och då hinner du bromsa i tid nästa gång ;)
DHP: Yoda skäller för att jag ska komma tillbaka, för att få min uppmärksamhet, för att vi ska börja träna igen. Jag har slarvat och gått tillbaka och till honom när han härjat, vilket inte gjort det lättare direkt. Han blir nämligen tyst så fort han får min uppmärksamhet, även om det är att jag bara tittar på honom eller ryter nej. Det senare blir iaf en "belöning" för honom i hans skällande. Då och då skäller han inte, och då rusar jag tillbaka och belönar, så det finns ju nånstans där och gäller väl bara att uppmuntra det tillräckligt. :)
Jag har också ge-mig-uppmärksamhet-pip-och-skrik-problem med min kära pudel. Jag går tillbaka och belönar honom för att han blir tyst (ibland har han tom. lagt sig ned). Men när jag gjort det, börjar han alltid skrika ännu värre sen... Jag har kommit på att jag måste ta hjälp av någon annan som belönar, för när jag går fram sätter jag igång förväntningsstressen igen.
När jag är ensam, måste jag ha buren öppen, eller låta honom sitta lös (ej bunden) - då är han tyst! ...fast då smiter han fram till mig ibland...
Hej!
Var det med dig jag satt och pratade på Tånga Hed om någon tub att lägga kladdigt belöningsgodis till hunden i?Som en refill-mjukost tub typ??
Jag minns inte riktigt men om du vet eller har någon idé så har jag en "efterlysning" på min blogg nu:)
Skicka en kommentar