I förmiddags hörde jag en nymfparakit skrika. Sånt händer ibland, att man hör tamfåglar låta på balkonger och sånt. Men nu ikväll flög det förbi en grå paniskt skrikande nymfparakit utanför mitt fönster! Det skär verkligen i hjärtat på mig att höra den skrika sådär, den är inte nöjd med tillvaron, det kan man lugnt säga.
Jag kollar runt efter efterlysningar på fåglar, har öppnat stora fönstret på vid gavel med diverse saker en förrymd nymfparakit kan tycka är gott, samt spelar upp filmer från youtube på skrikande nymfisar på rätt hög volym i hopp om att den ska lockas in i min lägenhet.
1 kommentar:
Vad tråkigt, förstår att det skär i hjärtat. Hoppas den kommer in... När jag var liten hade jag en undulat som rymde och aldrig kom tillbaks. Jag försökte intala mej själv att han nog följ med några vilda fåglar söderut, levde och hade det bra, men visste innerst inne att det bara var önsketänkande. Tills för typ några år sen bara, då jag läste en liten artikel i DN om förrymda undulater, och att det faktiskt händer att dom GÖR så på riktigt. Minns inte artikeln exakt... men det måste väl ha handlat om fågelskådare som på nåt vis fått tag i undulater i nåt sydligare land, och att tamfåglar ibland är ID-märkta på nåt sätt så man kan spåra vart den kom ifrån, och så har man sett att den varit från Norden. Hur som helst, då blev jag lite glad långt i efterhand... då hade han nån liten CHANS iaf.
Skicka en kommentar