Yoda är nog rätt duktig på att shejpa mig till rätt beteende. Efter att ha läst Susan Garretts två senaste bloginlägg(här och här) så känner man sig lite träffad. Fast, vem gör inte det? Jag ser inte heller något större problem med att Yoda formar fram beteenden hos mig, så länge det inte är katastrofala saker. Som att han får mig att vrida mig snett i fria följet, det är inte något bra! Samt att han vet precis hur man gör för att få mat, och det handlar om att knorra runt och låta som något från yttre rymden. Jag kanske är en konstig hundägare som inte har några större problem med att min hund styr mitt liv? Kan bero på att jag anser att min hund ÄR mitt liv, han är en så viktig del, så om han inte styrde något av mitt liv vore det ju väldigt underligt... Han har även påbörjat projektet att shejpa mattes pojkvän. Det är väldigt enkelt, för mattes pojkvän T har ett väldigt stort hjärta och kan inte säga nej till ett par hundögon! Även om T säger att Yoda är en töntig hund så får Yoda ändå komma upp i knät närsomhelst och klia sig på hans skäggstubb.
Till sist så refererar hon till Star Trek! Som Star Trek-nörd kan man inte missa att uppmärksamma detta.. Referensen är i sista inlägget, när hon beskriver att en hund sitter och stirrar och använder en egen version av mind-meld för att få som den vill ;)
1 kommentar:
Nä det är väl inga problem att hunden lär en vissa grejer, tycker inte det är nånting att ha noja för...
Skicka en kommentar