Lydnadsträning

Igår så tränade jag lite lydnad här i Visättra med lite människor från Huddinge Hundungdom, varav en är från klickerforumet. Var intressant, dels för att Yoda tyckte det var allmänt tokigt att träna med helt okända hundar. Ella kände han ju igen, hon är inga problem. Däremot så var det både en holländare och en belgare där, modell glada unghundar, det tyckte han var något upprörande. Lika upprörd var han inte över en vuxen labbetik(?). Mitt främsta fokus var på att fortsätta släcka ut hans skällande. Det tog ett tag, för det fanns både nya hundar att skälla på, samt att det var en tydlig träningssituation. Men det går snabbare för varje gång, härligt att se den utvecklingen!

På lydnadsbiten så körde vi en del linförighet, stadga i utgångsposition och delar av tandvisningen. Han var duktig, även om det är rätt svårt att trevliga människor sätter sig på huk framför honom utan att man ska hälsa på dem. Näbbtarget utfördes som vanligt med enormt engagemang. Det är bra att han inte är större än han är, för han tar verkligen i för att trycka in näbben i handen, med hela sin styrka! Det är härligt att ha en så engagerad hund, han är lite som matte; antingen är det 110% eller så är det inget alls. Mellanlägen är vi inte utrustade med... ;)

I mitten av passet började det duggregna, för att sen övergå i mer än duggregn. Höll på att hjälpa en annan tjej med tandvisningen just då och såg i ögonvrån hur Yoda såg fruktansvärt obekväm ut, han försökte krypa in under sin filt han låg på, och tyckte inte alls det var underhållande. I efterhand kom jag på att han ju skulle kunnat få krypa in i ryggsäcken.. Men precis när vi kom innanför dörren hemma så kom nog det värsta skyfallet, så vi kom hem i rättan tid!