Spår 1: ca 50 med en vinkel åt höger. Väldigt mycket rusande i början fram och tillbaka. Lugnade ned sig och fokusera lite mer efter första näringsstället. Tog vinkeln bra.
Spår 2: ca 50 m med en vinkel åt vänster. Ännu mer taggad än första spåret, men lugna ned sig lite snabbare. Tog vinkeln mycket bra och spårade sista 10 m perfekt!
Det är lite komiskt. För ett halvår sedan hade jag problem med att ens få Yoda att spåra. Nu har jag en hund som RUSAR och är helt uppstissad när han fattar att vi ska spåra. Han är grymt motiverad och har bara spåret i huvudet. Efter jag lagt spåren så gick vi en sväng. Eller, vi försökte, Yoda ville bara tillbaka till spåren och vindade efter dem konstant. Jag försökte klicka kontakt med honom fram och tillbaka på stigen i väntan på att de skulle ligga till sig. Fick lite kontakt men det var mest ett väldigt fokus efter att vilja ut och spåra! Haha, nu har jag iaf en spårmotiverad hund!
Däremot har jag upptäckt att vi har ett problem. Ett rätt stort problem. För Yoda betyder träningsplaner av olika slag att man ska gå med nosen i backen och insupa alla dofter. Inte fokusera på matte. Och gärna springa iväg och kissa på planen... Jag känner mig lite handfallen, för jag har nästan alltid haft hans uppmärksamhet gratis. Nu finns det andra mer intressanta saker, som dofter, att fokusera på. Mailat Åsa som jag gick CU-kurs för tidigare i våras. Jag känner mig lite villrådig faktiskt för hur jag ska få honom motiverad till mig igen. Att han hittar mat på planen är ju bara så himla självförstärkande. Idag ropade jag på honom lätt irriterat, och då blir han ju orolig istället och vill inte alls komma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar