Skulle låta Yoda tömma blåsan sista gången innan jag gick å la mig, så släppte honom som jag brukar utanför porten längst ned. Där det en liten gångväg, sen ett litet staket och ett stup med skogsliknande vegetation. Gräsytor som han brukar göra sina behov på finns mellan husen. Iaf så hörde jag ett prassel nånstans i stupet, det gjorde Y med. Sen försvann han för att kolla det. Det visade sig att prasslet var ett rådjur.. Då tänkte jag bara "jaha, vad gör jag nu då?". Mina röstresurser är inte så enorma. Som "tur" är så hade han på sig sin blinkande röda lampa, så jag såg hela tiden vart han var.. Rådjuret tappade han bort väldigt snabbt iaf. Sen flummade han runt lite, och till slut stannade han upp och ställde sig och stirrade på mig. Och stirrade. Jahapp. Det var väl bara att försöka kana sig ned för backen och fånga in hundkräket. På fötterna hade jag min sommartofflor, och de är inte lämpliga att försöka gå ned för en brant skogsbacke med hala frostiga löv i. Bara så ni vet. Jag åkte mest på rumpan. När jag började närma mig så tyckte Yoda att han kunde möta upp mig, så jag fick tag i honom. Vägen upp var inte lika lätt, slutade med att jag tog av mig de hala tofflorna och gick i strumplästen. Eller mer krälade på knä. Jösses vad glad jag är att ingen såg mig just då...
Sådana initiativ kan en spralleman tydligen ta när han inte gjort ett skit i 4 dagar... Jäkla betongrådjur! De kan väl vara i skogen? inte i ett pytte skogsparti mitt i betongen? Jaja, nu vet jag att de kan vara så här nära också.. Eller så har vi skrämt bort dem för evigt? Yoda har ett sånt där studentlyse som kan blinka hysteriskt, vilket det gjorde igår. Så rådjuret såg nog bara ett hystersikt rött blinkande som studsa runt.. Glad att jag hade det på, annars skulle jag inte sett honom alls, och inte vetat vilket håll jag skulle gå åt för att komma närmare honom..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar