Bajshögsfobi.

Idag har vi tränat lite med Sandra, Bacardi och Allegro i Väsby en stund. Jag hade med mig slalomet så körde såklart lite sånt. Första passet var lite virrigt, andra passet mer fart genom portarna. Han prövar väldigt mycket nu när han inte får klick direkt alltid för första porten.

Sen körde vi apportering. Planen var att Sandra skulle hålla Yoda i halsbandet och hålla apporten framför honom och släppa när han tog den. Då var tanken att han skulle komma till mig med denna och göra en igång. Yoda satt dock fint i utgångposition hos Sandra rätt många gånger och tyckte detta passade fint.. Gjorde några ingångar utan apport och då hade jag lyckats ställa mig så han trampa i en hundbajshög när han skulle sätta sig. Uäck! Snillrik som Yoda är så gjorde han kopplingen utgångspostion = äcklig bajshög. Alltså var området vid min sida något man skulle undvika. Att jag bytt plats så han slapp bajshögen spelade faktiskt inte så stor roll. Vad gör man egentligen då? Han är väldigt känslig för sådana störningar, om han upplever något obehagligt i ett moment så låser han sig totalt.. I detta fallet så var att trampa i bajs oerhört obehagligt, och vi pausade. Sen gick det bättre iaf, efter att ha tokförstärkt utg. pos.. Vi ändrade lite taktik också, nämligen att Yoda skulle ta apporten från Sandra i rörelsen, så hon ledde honom med apporten framför honom och sen släppte så han tog den och sprang till mig. Då hade han mycket bättre fart och ett fastare tag!

Sen hjälpte jag Sandra med rullemarkeringar med Bacardi, och ungefär samma övning som vi gjorde med Yoda körde vi på Allegro. Han tycker nämligen att det är tämligen meningslöst att komma tillbaka med dummyn till föraren. Roligare att springa runt och tugga på den. Alla tre hundarna har totalt olika apporteringsproblem. Väldigt intressant att klura på hur man kan lösa dem.

När vi tränade så stod en underlig man med en fet rottis och glodde på oss en bit bort. Det är väl rätt vanligt att folk glor när man tränar så tänkte inte mer på det. Men helt plötsligt när jag vänder mig om ser jag att rottisen är lös och är på väg mot våra uppbundna hundar. Var rätt nära så kastar mig väl dit på något mirakulöst sätt och hinner få tag i denna morrande rottis halsband innan den blir för närgången med A. Hussen säger att "han är för stark" och att "han är så snäll". Nu vet jag att rottisar leker lite speciellt, men i kombination med raggen vågade jag inte chansa utan släpade den därifrån. Alltså. Gubben var dubbelt så stor som mig och orkade inte hålla hunden, men jag kunde rätt lätt utan våld dra bort den från våra hundar i halsbandet?? Jag är inte speciellt stark heller.. Är glad att den inte gick fram till Y iaf, utan till A, som storleks och attitydmässigt har stora fördelar i ett sånt hundmöte. Y var mäkta upprörd iaf. Jag med. Hussen till hunden fick veta att man inte beter sig sådär..

Men annars var det en väldigt bra träning, Y släppte rottisen väldigt snabbt och hade fokus på att jobba efter det. Skönt! Direkt efter träningen åkte vi till min syster Åsa och åt lite middag, så nu är vi båda hemma här trötta och mätta!